Utkast: Juni 3, 2012
Jag visste inte att det skulle bli så känslosamt att träffa dej igen. Jag kände tårarna komma, av gläde och för att jag verkligen har varit så jävla besviken på dej, och blivit så sårad när vi sist umgicks.
Jag trodde aldrig att jag skulle träffa ej igen.
aldrig att jag skulle snacka med dej.
aldrig att du skulle säga hur underbar jag är.
aldrig att jag skulle få känna dina armar runt mig.
aldrig att du skulle säga att du saknat mig, och att nu när du träffa mig så har du saknat mig mer än vad du trodde först.
aldrig att du skulle säga att allt va ett misstag, att göra som du gjorde.
aldrig att du skulle säga förlåt.
det är så mycket som jag trodde aldrig skulle hända.. som hände.
men du har inte förändrats sen jag träffa dej sist.
jag ställde frågor som jag redan visste svaret på, bara för att se om du fortfarande va samma gamla kille.
du ljög, precis som jag förstod att du skulle göra men som jag hoppades på att du inte skulle göra. när du sen märkte och hörde att jag visste sååå mycket mer än vad du visste att jag gjorde, så "la du korten på bordet".
men orden som "gumman min då", "älskling" osv. betyder kanske ingenting för dej.
jag har verkligen saknat dej. jag har velat haft svar på så mycket, som varför? hur kunde du? osv.
jag fick äntligen fråga dej de. jag fick kanske inte dom enklaste svaren, men jag fick svar ialla fall och det var det som va huvudsaken. du sa saker nu när vi sågs, jag hoppas du inte ljög om dom. jag hoppas du förstår att det är nu du har chansen att få lite av min tillit tillbaka ialla fall. jag kommer kanske ångra att jag tro dej, men det kan bara du avgöra.
du betyder. ♥
Kommentarer
Postat av: LIZA
tack emilie! :)<3
Trackback
